Never give up.

Hej!

 

Idag är det söndag och det är dags att summera veckan. Träningen har lyst med sin frånvaro och utgjorts av några cykelturer och en promenad. Obefintligt med träning alltså, men det blir så ibland. Jag har mått så himla konstigt. Konstant molande värk i hela kroppen men ingen hög feber utan bara extrem trötthet, snuvighet och seghet. Mild influensa?

 

Aja, i vilket fall så  är jag pepp på att börja med Louise Björkmans träningsprogram imorn! :) Det blir korta, brutalt intensiva pass i 8 veckors tid. Hoppas att det ger så bra resultat som jag vill! :) Jag ska verkligen skärpa disciplinen med kosten. Jag har märkt att om jag tränar mindre så äter jag även mer godis och sötsaker vilket inte alls är bra, det gör ju bara att jag mår ännu sämre både psykiskt och fysiskt vilket liksom inte är värt det.

 

Jag, Elin och Emelie snackade för nån vecka sedan om att vi skulle skärpa godisintaget igen efter semestern. Det kanske är dags att erkänna att jag inte har skött mig alls. Det HAR blivit en hel del godis trots att jag skött maten rätt bra. Jag vet inte om jag reagerar på att det är för mycket att förhålla sig till i maten i övrigt i och med att jag försöker skippa gluten eller om jag bara har dålig disciplin. Alltså.. det är inte hela världen att äta godis under en period heller, men om jag nu strävar efter en slankare kropp är det ju liiiite fel väg att gå.

 

Ibland blir jag rätt trött på det här träningstänket. Undrar liksom lite vad meningen med det är, att ha stora planer för hur jag tycker att jag SKA leva leder ju bara till dåligt samvete och ångest när jag då missköter mig. Kost och träning blir det mest centrala i mitt liv och det jag utgår ifrån i den mesta planeringen. När jag ska planera kommande vecka är det liksom hur jag ska få in träningspassen som jag tänker mest på. Inte att jag ska träffa vänner, ringa en kompis som inte bor i stan eller såna saker. Har jag låtit träningen ta över mitt liv? .. och till vilket pris?